Jael Nyman – renoveringsbloggen

Renoveringsbloggen av Jael Nyman.

December 2014

Sedan jag var barn hade jag drömt om en radhuslägenhet med egen gård. I november 2014 kom min drömbostad till salu och jag slog till. I början av december blev jag radhusägare. Huset var byggt 1991 och även om det inte var i dåligt skick var det helt enkelt föråldrat. Med köket blev det extratydligt. Det påminde mig om de höghuslägenheter i förorten jag själv växte upp under tidigt nittiotal. Massor av opraktiska skåpdörrar, gulnad plast och outnyttjad yta. Det var märklig planerat med en massa konstiga vinklar. Elektroniken var rejält föråldrad. Och det var fult. Kort sagt vantrivdes jag med det.

Att köket sett sina bästa dagar gjorde att jag fick ner säljpriset. Bra för mig, men hur skulle det bli då jag i framtiden säljer? Jag bestämde mig för att satsa lite extra och få ett kök jag själv trivs med och som höjer värdet på bostaden. Först funderade jag på att ta det billigaste, men snabbt insåg jag att det i längden skulle betyda mycket mer jobb och bli dyrare. Jag tänkte att om jag nu satsar på ett kvalitetskök från en känd och ansedd köksfirma som Keittiömaailma så höjer det värdet på hela bostaden.

Det var bra att jag hade planerat renoveringen redan då jag funderade på bostadsköpet. På det sättet kunde vi beakta renoveringen då jag tog bostadslån och lämna en liten marginal för renoveringsbudget.

Jag tog kontakt med Pia Käyhkö på Keittiömaailma, och skickade över lite funderingar. Det kändes bra att både hembesöket och köksplanen var gratis och att man inte behövde binda sig till något ännu. Genast då jag träffade Pia fick jag en bra känsla. Det kändes som att mitt kök var i bra händer och att vi förstod varandra. Hon var härligt entusiastisk och samtidigt realistisk. Jag har själv en tendens att sväva iväg med mina drömmar och då var det bra att ha en förnuftig expert som kunde säga saker rakt ut, i stället för att bara försöka sälja. Jag kände att jag kunde lita på att hon genuint bryr sig om att jag blir nöjd med slutresultatet och att vi håller oss till en rimlig budget. Redan vid de första mötena kunde hon säga att det sidebyside-kylskåp jag ville ha skulle vara väldigt opraktiskt och skulle ta upp mycket viktig skåpyta. Också idén om en köksö slopades då mellanväggen visade sig vara bärande. Pia var så proffsig, och fast jag själv inte är helt oinsatt i renoveringar och byggjobb så var det massvis av sådant jag inte tänkt på som Pia fattade att kolla upp.

Vi fortsatte vår korrespondens och planering per e-post. Jag hade en hel del tankar om layout, färger och ytor och bombarderade Pia med inspirationsbilder jag sökt upp på sociala medier.

Januari 2015

Den 15 januari var jag färdig att skriva på kontrakt för köksrenovering. Planen hade vi gått igenom ett par gånger och gjort lite ändringar jag önskade (bland annat kom jag på att jag ville ha en spisfläkt som syns och inte är integrerad och mer utdragbara lådor, för jag insåg hur praktiska de var). Kökets preliminära leveransdag fastslogs till 18.2. Min budget överskreds, men främst på grund av de val jag gjorde. Som med den snyggare fläkten, hellre göra det snyggt när man en gång gör det. Slutsumman landade på lite under 10 000 för köket.

Nu började det bli bråttom. Jag skulle göra om golvet innan det och jag hade inte räknat med att det helst skulle torka i en vecka innan köket kom. Jag måste få det gamla köket sålt och bortfört. Hastigt och lustigt trollade jag ihop en annons till Tori-webbsajten och väntade på att allt skulle lösa sig.

6.2.

Jess! Några köksskåp sålda! Också ugnen såld! Inte mycket men lite extra i fickan och lite mindre att själv riva och föra bort. Men nu börjar det bli jäkligt tajt med tidtabellen. Och gud vad skåpen väger!

Sen är det också mindre roligt med kaoset. När alla skåp måste tömmas måste sakerna bo någonstans under renoveringen. Vissa av dem behöver man ju under processen. Jag har nu försökt organisera mig så vettigt som möjligt, med det jag dagligen behöver längst fram och det jag inte behöver underst i lådor. Men antar att ordningen håller i typ en dag, så brukar det gå.

9.2.

Panik! Första gången under det här projektet känns det att jag inte fixar det här ensam! Nu förstår jag varför man inte hör om så många singelkvinnor som renoverar själva. Jag är för kort och det är bara så mycket fysiskt tyngre än jag förväntat mig. Det är också tungt efter arbetsdagen att orka ta itu med renoveringen. Imorgon kväll måste allt vara rivet för att golvet på onsdagen ska kunna läggas. Nu är det stressigt!

10.2.

Akutläge och jag bestämmer mig för att desperat be om hjälp av alla jag kan komma på. Min kompis som är duktig på renoveringsjobb lovar hjälpa och min brorsa går med lite långa tänder med på att ställa upp en stund på eftermiddagen.

I dag insåg jag vad som är världens allra jobbigaste renoveringsbit. Att knacka loss hårt fastlimmat kakel från väggen! Inte ens med ”apinaraivo” (vrålilska) gick det! Det satt så förbannat hårt fast att det lossade bara genom att man slog sönder kaklet mot väggen till kakelsplitter och –damm. En del sågade vi tillslut loss helt och hållet då vi fick ge upp och inse att det här inte blir till något annars. Hela hemmet är dammigt, kakelkorn i håret, underkläderna och svetten rinner. Kaklets vassa kanter har lämnat skråmor på händerna. Att bo i ett renoveringshem och jobba heltid är en svår kombination. I alla fall om man vill se representativ ut på jobbet. Hårt jobb, men tillslut är allt rivet. Parketten, själva kökskåpen, vi har sågat ner en bit av väggen och breddat på ingången och städat undan allt gammalt. Jag är helt utmattad, men lycklig över att det här steget är förbi. Börjar till och med se fram emot resten, nu börjar det roliga med att bygga allt nytt!

12.2.

Nu är det nya golvet på plats och det är så fint! Är jättenöjd med det! Svart, glansigt och elegant. Köket känns så stort nu utan saker. Nu får golvet torka och lägga sig och så hoppas vi på att det inte tar alltför mycket stryk av installationsjobbet.

18.2.

Köket är här! Jess! Jippii! Jag är så glad! Alla delar är med och i morgon så börjar det nya komma på plats. Börjar vara så trött på att inte ha ett kök. Hatar att använda lavoaren på toan och mest av allt att jag måste diska för hand.

Hade några panikstunder i dag. För det första då sakerna lastades ut ur lastbilen. När jag såg hur sjukt mycket det fanns blev jag lite oroad över hur jag och min kompis skulle få allt inburet själva. För det andra så trodde jag att de hade glömt spisfläkten, men det visade sig att jag missat en låda som hamnat under en annan. Det kändes bra att jag under dagen kunde prata med Pia och hon kollade upp saker jag stressade över. Vi fick allt inburet, men huh det var tungt! Just nu börjar jag fundera på om jag ändå borde ha valt att ta en ”nyckeln-i-handen”-lösning och typ åkt till Kanarieöarna för processen. Tänk vad skönt det hade varit. Att bara komma hem och: ”ta-daa, ett nytt kök på plats”! Men okej, jag sparar pengar och är mer involverad, positiva tankar.

19.2.

I dag har varit en bra dag. Tomi Ihalainen som installerar köket verkar som en jättebra typ och det kändes som en stor lättnad. Jag litar på att han gör ett bra jobb. Det kändes bra också att han under dagen ringde och kollade upp lite grejer med mig, i stället för att bara göra utan att fråga. Men igen kom det upp saker jag aldrig kommit på. Som att det finns olika färgade eluttag, olika modeller av eluttag och olika sätt att placera ut dem. Det känns som att jag fattat en miljon beslut allt från golv, till skåp, till material och färger och små detaljer. I det här skedet känns det som att jag bara vill att någon annan bestämmer allt. Tomi är bäst, han verkar förstå det här. Så nu säger jag bara ”jag litar på ditt omdöme, bara gör”. Skönt. Kan koncentrera mig på jobbet. Då jag kom hem från jobbet idag så hade skåpens ramar kommit på plats. Det börjar arta sig.

20.2.

Mycket har hänt i dag, men inte så mycket jag ville. Vill bara att allt är klart! Nu! Pust. Behöver min lavoar! Och fast jag är usel på matlagning känns det att jag vill använda mitt nya kök. Allt börjar vara råddigt här hemma, jag känner mig så frustrerad på att jag inte kan städa normalt. Och oj den dagen jag får inviga min nya diskmaskin! Det här blir ett långt veckoslut.

25.2.

Slutrakan! Fortfarande ingen diskmaskin eller lavoar, det blir imorgon då det sista görs. Men mitt nya kakel är fastlimmat och det är så sjukt fint! Det blev helt rätt, fast jag nojade över beslutet. Tegel – inte tegel? Sten – keramik? Opraktisk och snyggt? Eller praktiskt och inte helt min drömyta? Men nu blev det en perfekt kompromiss!

Och om du som läser det här ska ha köksrenovering: den där babyblåa nyansen på dina skåpdörrar, den beror på skyddsplastet! Jag fick en stunds stress då jag kom hem från jobbet. Jag tänkte att det hänt en miss och mina skinande vita skåpdörrar bytts ut mot babyblåa matta. Men när jag lite petade på kanten fattade jag, vilken tur! Tomi förklarade också för mig att det är bra att lämna på det en stund, så håller det bättre. I morgon blir det färdigt, can’t wait!!

27.2.

Det här årets hittills bästa dag! Mitt nya fina kök! Det är ett konstverk! Har bara suttit och stirrat på det och beundrat det. Säkert i flera timmar nu. Om någon skulle ha sagt åt mig före min renovering att jag kommer att sitta i flera kvällar i sträck och bara stirra på ett kök för att det är så vackert så hade jag skrattat. Men här är jag nu. Har nästan tårar i ögonen för att jag är så nöjd över allt. Varje cent jag betalat, varje svettdroppe och all frustration. Allt är värt det! Just do it!

I dag har jag packat upp allt på sina nya platser i det nya, fina och praktiska köket. Allt fungerar så bra. Under veckoslutet ska jag bara måla det sista som är omålat, och så är det redo att invigas.

7.3. Tortillanight med tjejerna

Köket testat med stor grupp – fungerar! Det fanns utrymme för alla åtta tjejer att kocka, jättebra spis och snygg spisfläkt, stor diskmaskin dit all disk ryms, tillräckligt med utrymme runt matbordet. Det var svårt att veta helt säkert vad som skulle vara bäst på förhand, både med material och med till exempel layout och skåpens placering. Det är en stor lättnad att inse att jag gjort smarta val och att allt fungerar just precis så bra som jag tänkt mig och ännu lite bättre. Kände mig så rörd att se att det jag drömt om, det egna hemmet med ett varmt och välkomnande kök där alla får plats, middagar med goda vänner – att det blivit verklighet. I love my kitchen!

Luokka: Uutiset